Herre gud vad dt är gott att leva........!Ida och jag har vandrat och tumlat runt påbrunnsvikensis idag.Man har igen plogat upp en väg från Ritorp ända in till stan(sthlm)den går i en cirkel så det finns massor med plats att skida  på och tumla runt i snön oxå.Ha en fortsatt fin dag!

Länge sedan jagsenast bloggade.Tiden har gått alldeles för fort!Lika fort som det med ett huj blev som mörkast och att vi nu redan befinner oss i mitten av januari och  igen går mot ljusare tider.

Efter mörker kommer alltid ljuset och efter regn kommer alltid sol!Så sant så.

På djurfronten här hemma är det lungt och fint.Ida går fortfarande på dietkost sedan i dec då hon fick bukspottskörtel inflammation av någon anledning.

Hemlagad gourmetmat får hon fortf.Det är hon verkligen värd oxå.Huvudsaken hon får förbli frisk,må fint och leva länge.

Jag har bara gott och fint att säga om Djursjukhusets veterinärers och systrars vård och rådgivningar.

Idag kom Ida och jag strosandes från kiosken i mörkret på gångvägen.Vi gick på den högra sidan.Ida gick helt plötsligt ca 30 cm vänster om mig då jag fick höra en ung kvinna bakom  på cykel svära till.Jag sade till kvinnan att du kunde väl ha pinglat till för att varna oss därbakom.(hon hade varken ringklocka eller lyse i mörkret)Kvinnan sa med barsk röst till mig att hon var en myndighetsperson och kände till att detta  enbart är en cykelväg.Nej sa jag det är det inte.Jag har cyklat i ca 60 års tid,bott här i över 20 års tid och detta är en gångväg och ev en cykelväg.Jag hade mest rätt.Det är enbart en gångväg.Cykelvägen går nedanför området.Jag sade till henne att eftersom hon nu uppger att hon är en sk myndighetsperson av den arten så anser jag att hon isåfall bör uppföra sig som en god förebild.

När jag kom hem började jag fråga mig vem som kom först:"hönan eller ägget".

Jag har som så många andra  vårdat och fostrat barn , betalat avsevärda summor till skatter,stött och försökt påverka barn och ungdomar åt rätt .Men oavsett detta.Alla har dragit sitt strå till stacken och drar oxå .Allt efter egen förmåga tror jag.

Nu tror jag inte  alls på att den här unga kvinnan  var en myndighetsperson.Men om man nu då på fritiden försöker utöva en otillåten maktutövning då är det verkligen att beklaga den unga kvinnan anser jag.

Jag har  nu lämnat detta långt bakom  mig och njuter istället av vår vackra natur och vinterskrud , över att ljuset  nu har återvänt och över vår fred här i landet oxå och önskar  bla annat alla uteliggare och  olyckliga att få ett bättre ,varmare,finare ,kärleksfullare lyckligare år,liv och framtid!

Nu har lilla Ida varit hemma i fyra hela dagar.Nu får hon ris,kokt fisk o några torrfodersknoppor fyra gånger dagligen.Hon har inte kräkts en enda gång och det trots att hon lyckats med konststycket att tränga sig in i badrummet i ett obevakat sekundögonblick för att ta åt sig Ediths bajs i lådan.(Jag brukar direkt ta bort bajset men dom samarbeter har jag märkt nu igen)Jag borde stå vakt hela dagen vid badrumsdörren trots att jag har dörrstopp och snören inifrån badrummet som gör det omöjligt att tränga sig in.Men Ida är en grythund.Det får jag inte glömma.Hon verkar kunna göra om sig till en liten snigel när det behövs och när hon vill och har satt den sidan till.Hon hostar och harklar ,nyser och har sig ibland.När vi kom in från den korta rastningen  idag så lät det som om hon fick något astmaliknande .Hoppas hon nu inte blivit smittad  ex med Kennelhostan när hon låg inne på sjukhuset förra veckan.Hur skulle hon orka med det?Hon är fortfarande så uttröttad av dom svåra akuta smärtorna hon fick,av alla svåra kräkningarna,sprutor och provtagningar ,all personal (som dock var/är trevliga o snälla),av att ligga i en bur med alla andra gnällande ,kvidande,skällande sjuka hundar.Hon förstod ingenting och hon som alltid varit trygg blev och var naturligtvis rädd för  allt det här och så blir jag  hennes  stora trygghet som hon litar blint på dessutom tvungen att lämna henne och gå därifrån i allt detta  hennes svåra smärtsamma tillstånd.Det var första gången vi var ifrån varandra dessutom.När jag kom för att hämta hem henne så kände jag inte igen hennes blick.Den såg sårad ut och hon kom inte fram till mig.Det var som att hon trodde att jag lämnat henne och inte ville ha henne då hon var sjuk och svag.Det är så det fungerar i djurens egen värld och så som dom uppfattar det hela.Hon är alltså fortfarande mycket trött och uppstressad och reagerar vid minsta ljud ibland eftersom hon fortfarande tydligt känner sig svag och försvarslös.Jag har henne nära mig så mycket som möjligt och hon sover oxå hela tiden som vanligt väldigt tätt intill mig.På vägen till bussen så gick hon bakom mig sakteligt men när hon kände igen busshållplatsen så uppbådade hon nästan alla sina krafter och drog iväg mig snabbt dit för då förstod hon helt klart att nu åker vi hem igen tillsammans.Och lilla kissen Edith hur hon gick fram till Ida och pussade på nosen och hur hon oxå lagt sig brevid henne under mitt täcke och sovit hela natten.Hon retar inte Ida ens just nu för nog märks det på Edith kissen att hon förstått och förstår att Ida fortfarande inte riktigt mår fint.Dom har jagat lite varandra men mer än så har det inte varit.Ida tog en leksak idag och kom med den i munnen fram till mig .det tolkar jag oxå som ett gott tecken till att hon börjar tillfriskna så sakteligt och återhämta sig .

Igår fick jag hämta min älskade Jack Russel hund Ida 1,9 mån från djursjukhuset.När jag fick meddelande om detta av den så rara och noggranna personalen så började jag hulka av både lycka ,glädje ,förtvivlan och all spänning som hade funnits inom mig under hennes vistelse där började släppa något.Jag vågar dock inte på något vis ropa hej förrän jag/vi är över bäcken så att säga.(krisen är långt ifrån över för hennes del fortf.Hon kan närsomhelst få ett återfall och detta under resten av hennes liv)Jag njuter mer än någonsin  iallafall av varje sekund av hennes närhet, andetag,snusande.Tidigare trodde jag att ingen kunde knappast älska sin hund mer än jag  och att jag älskade min hund så mycket som man överhuvudtaget kan älska en hund.Och med detta menar jag oerhört mycket.Nu efter  allt detta svåra så märker jag att jag älskar henne så oerhört mycket mer ändå  än tidigare.Under denna svåra kris där det nästan gällde hennes liv så tänkte jag och levde mig in i hur mitt liv skulle bli utan henne och kom fram till:att jag då kommer att knäckas helt och tvingas uppsöka vård.Detta trots min oerhört mycket älskade kisse Edith  13 månader här hemma , trots mina två mycket  högt älskade söner,fem mycket högt älskade barbarn o barnbarns mödrar.det är ju så i den kultur vi lever i att vi som är sk ensamboende(jag vägrar kalla mig för ensamstående dvs det ordval som myndigheterna myntat eftersom jag långt ifrån är ensamstående.Jag har oxå bla vänner ,fina grannar,rara mattar o hussar som jag möter här som jag bor  och som jag  oxå har kontakt med samt övrig släkt).Nu blir det  till en början en månads hård diet för lilla Ida och för resten av hennes liv :lite fett o låg proteinhalt i maten.Jag har aldrig gött henne tidigare heller och varken jag eller sjukhuset vet vad bukspottskörtel inflammationen har uppstått av.Djursjukhuset har iallafall haft ovanligt många hundar  inne där under hösten med samma hemska åkomma och som även i dagsläget låg inne där.Inget av personalen förstod varför .Jag har rannsakat mig från första dagen Ida kom till mig.Själv äter jag inte gris sedan många år tillbaka och det skulle aldrig falla mig in att ge henne griskött heller.Hon har aldrig fått en korvbit ens annat än  bitar av mager kycklingkorv.Nu efter dom hemska skandalerna  dessutom om dom stackars kossorna  i västra  och södra Sverige som uppvisats dom senaste dagarna i massmedia så kommer jag inte att äta ens kokött längre.Jag har varit vegetarian tidigare men fick då fel på min sköldkörtel och tvingas nu medicinera för resten av livet men,men jag får lösa det på något sätt.Jag kommer i allafall att försöka bli vegetarian igen och granska all Idas ,Ediths och min mat med lupp minst sagt."Vem ska man tro på,tro på,tro på" som Di Leva brukar sjunga.

Jag har idag åkt in till Solna C för att handla lite och skingra mina tankar och känslor som jag har över min sjuka hund som ligger inlagd.Jag vet att hon hade ont fortf på dagen.Hon är ju så liten och vi har varit och är såta vänner trots att hon bara är 1,9 mån.Vi har varit som ler och långhalm och är fortsättningsvis hoppas jag oxå.Jag brukar kalla henne bla mitt och det verkliga bostödet.Jag har varken klarat av att titta på Tv eller läsa.Jag kan inte koncentrera mig alls.När lilla  kära kissen Edith kryper upp till mig och nära mig så brister jag nästan i gråt.Hon har sökt  efter Ida här hemma  och märker på mig , känner att jag är mycket ledsen.Ringde min enda stora syster som jag har(vi är bara två st)så kom hon med sina moralkakor som vanligt dvs "att så kan man inte hålla på och tänka och så får man inte hålla på och känna då går man under".I hela mitt liv har jag varit tvungen att lyssna på hennes lyxproblem hur svårt hon haft,deppad hon är och hur tråkigt hon har men när jag har försökt delge henne mina sorger och bekymmer som absolut inte vart några lyxproblem då har hon satt igång med att moralisera och skälla.Ändå har jag  kämpat betydligt mer än hon här i livet och kommit längre ävenså på alla plan bla utbilningsmässigt och det trots att jag haft en mycket större last att bära och köra.Skrev ett sms till henne att från och med nu så pratar jag endast om väder och vind med dig och jag lyssnar bara på det oxå  ifrån din sida och förklarade varför.Går man och förtränger sina tankar och känslor jämt då kan  man  få ångest om något och detta kan bla leda  både till missbruk och svåra saker och ting.Gruvar mig för natten som kommer här igen.Kunde knappt sova natten innan då Ida blev inlagd och jag fortf inte visste varför.Nu vet jag dessutom att bukspottskörtelinflammation är mycket vanligt hos hundar,att det kan bli kroniskt och oxå leda till döden.Att det ev kan bero på fet mat.Jag har iallafall rent samvete efter att ha rannsakat mig grundligt.Hon har inte fått nån fet mat.Gris eller korv har jag inte ätit på massor av år .Senast jag åt gris så var det vildsvin efter att man av nån anledning skjutit ner beståndet.Men vad hjälper det mig och Ida.Det är Ida jag vill ha kvar här i livet levande.Jag har räknat och glatt mig åt att Jack Russell hundarna anses vara dom friskaste och leva längst dvs ofta upp till 15 års åldern.Jag tänker inte be till dom högre makterna längre.Jag har försökt jämt vara positiv och försökt handlat därefter ävenså.Jag tror bara inte på nån högre makt längre.Thats it.

Min jack rusell hund Idas veterinär ringde för en stund sedan.Ida har drabbats av bukspottsinflammation.Frågade hur det kan komma sig och fick svaret att man inte vet riktigt men ev av fett.Till Saken hör att Ida är uppväxt på toppklassisk valpmat o sedermera doggy light torrfoder,vov kyckling light med grönsaker o den senaste månaden fått vovs Färs med grönsaker(pgr av brist i affären).Hon har aldrig fått griskött och korv(eftersom jag aldrig äter gris),aldrig grisöron,aldrig tuggben av olika hudar.Hon har fått oxben och märgben,någongång lite blodpudding och en liten leverbit,kycklingkorv osv.Jag är mäkta chockad ,ledsen och nere.Jag var ute på nätet och läste om denna sjukdom som enligt veterinären är väldigt vanligt förekommande för hundar.På nätet stod att deras unghundar har dött och att det kan bli kroniskt bla.Ida har fortfarande ont och får smärtstillande,hon kräks även fortfarande lite och är naturligtvis rädd för allt detta och för miljön.(hon har op där en gång som valp för en skadad tå och borttagning av den extra sporren.Hundar minns väldigt mycket och länge).Jag har bett till Gud och högre makter men om Ida dör så är hon den andra hunden jag förlorar inom loppet av 1,5 år trots att jag skött och sköter om dom efter konstens alla regler som lär ska vara det bästa för hundar.Jag har svårt att tro på ett högsta väsen eller Gud just nu oxå ,för mig är i såfall dessa/denna en förlåtande Gud och kärleksfull gud som tilllåter mig också att vara människa och mänsklig utan att behöva be hela dagarna så att säga.Jag har inte i det fallet heller gjort så ont i mitt långa liv att jag är värd detta så var finns rättvisan isåfall som utdöms däruppifrån?Om Ida dör då kommer jag att bli totalt knäckt.Det är ett som är säkert oxå.

Min kära Jack Russel hund Ida 1,9 månader ligger inne på djursjukhuset.Allt gick väldigt fort igår.På förmiddagen var hon pigg,lekfull och glad både inne och ute.När vi efter en promenad kom in så började hon kräkas slem med lite mat.Hon gnydde,hade ont och krampade så jag ringde direkt upp djursjukhuset.När jag lagt på  så kräktes hon minst en halv liter skum  som liknade hårt uppvispad äggvita.Ida är min 6tte hund men jag har aldrig varit med om någonting liknande och har aldrig hört av någon eller läst om någonting liknande heller!!!???.Det var och är fortfarande helt chockartat.Jag hade beställt hem mat för 3 veckor.Ringde upp och dom var snälla nog att komma ganska snart med all mat.Jag bar Ida till bussen och vidare till sjukhuset.Minst en timmes resväg trots närheten till Stockholm och endast en sträcka på ca 12 km pgr av att bussturerna lagts om .Nu sitter jag och väntar på att veterinären ringer efter morgonronden.Lilla Edith kissen var så förundrad igår när jag kom hem utan Ida och letade efter henne sedan hela kvällen.Det märktes så tydligt på henne att hon saknade Ida.I natt har hon och jag sovit nära varandra under dom få timmar som jag har slumrat till och sovit lite.

Hörde på nyheterna idag att det kommit in en ny laddning med svininfluensa vaccin men inte någonting för alla ägg allergiker som finns.Dom ska då ta Tamiflu.Jag är själv allergiker men känner oxå till ägg allergiker.Det finns så oerhört många allergiker o astmatiker i landet och så har det oxå funnits i många år.Tacka vet jag Röda fjäder insamlingar och galor på Tv som uppmärksammade oss allergiker och astmatiker.Äntligen skulle jag vilja påstå.Är vi igen en bortglömd grupp.I nyheterna sa en läkare att man inte har beställt det viktiga vaccinet för allergiker eftersom andra länder beställt det och att det då inget fanns att beställa till landet.Allergier kan iallafall inte ha varit och vara någonting okänt för sjukvårdsmyndigheterna och ansvariga?Redan på 50 talet konstaterades det att jag var allergisk.Redan då kände man väl till "överkänslighet"mot vissa ämnen och saker och ting.