Hörde på nyheterna idag att det kommit in en ny laddning med svininfluensa vaccin men inte någonting för alla ägg allergiker som finns.Dom ska då ta Tamiflu.Jag är själv allergiker men känner oxå till ägg allergiker.Det finns så oerhört många allergiker o astmatiker i landet och så har det oxå funnits i många år.Tacka vet jag Röda fjäder insamlingar och galor på Tv som uppmärksammade oss allergiker och astmatiker.Äntligen skulle jag vilja påstå.Är vi igen en bortglömd grupp.I nyheterna sa en läkare att man inte har beställt det viktiga vaccinet för allergiker eftersom andra länder beställt det och att det då inget fanns att beställa till landet.Allergier kan iallafall inte ha varit och vara någonting okänt för sjukvårdsmyndigheterna och ansvariga?Redan på 50 talet konstaterades det att jag var allergisk.Redan då kände man väl till "överkänslighet"mot vissa ämnen och saker och ting.

Jag önskar jag hade en far i livet fortfarande.Han hade nu varit över 90 år.Jag har inte ens en grav att gå till.Den ligger ett par dagars resa längre bort.Jag förlorade min far i cancer redan i början av mina tonår.Mina söner förlorade sin när dom var under 10 år fyllda.Ens egna föräldrar är alltid dom viktigaste oavsett vad som varit och är har jag kommit fram till efter all den stora erfarenhet jag har fått.

Det går fint att tända lyktor o ljusslingor redan nu.Tände själv ljusslingor i kvistar o på balkongen så tidigt som i oktober.Inte behöver man i det fallet följa några som helst regler eller traditioner.Huvudsaken man själv  mår bra av det och själv tycker om det.

Det börjar bli kallt.Här jag bor har vi flera hemlösa katter.Det gör mig så ont!!Jag har tidigare tagit hand om 2 st som det gick fint med och vi var så lyckliga ihop trots att dom varit hemlösa länge.Nu kan jag inte ta in en hemlös katt eftersom jag har en katt, en hund och inte har möjlighet att ge den vård med mat,försäkring,ork och utrymme som vi  och den då skulle behöva ha.HUR KAN MAN GÅ TILL VÄGA?

Jag har två underbara familjemedlemmar kvar boende här hemma(förutom min övriga stora familj som bor själva med egna familjebildningar).Nämnligen en Jack Russell tik och en till hälften main coon hona.Tiken ca 20 mån och kissen 1år.

Dom visar dagligen hur mycket dom betyder för varandra på olika sätt och hur mycket jag betyder för dom.Redan från början har dom sovit ihop,ätit ihop och lekt så dammet har yrt omkring.Jag har fått och får många glada skratt dagligen och det förgyller verkligen min vardag och mitt liv oxå.Finns det fler med samma erfarenheter som jag att det inte stämmer detta att när man bråkar så är man som "hund och katt mot varandra"?Ibland gruffar dom som vilket syskonpar som helst men inte onormalt alls./Ida-Edith