Nu har lilla Ida varit hemma i fyra hela dagar.Nu får hon ris,kokt fisk o några torrfodersknoppor fyra gånger dagligen.Hon har inte kräkts en enda gång och det trots att hon lyckats med konststycket att tränga sig in i badrummet i ett obevakat sekundögonblick för att ta åt sig Ediths bajs i lådan.(Jag brukar direkt ta bort bajset men dom samarbeter har jag märkt nu igen)Jag borde stå vakt hela dagen vid badrumsdörren trots att jag har dörrstopp och snören inifrån badrummet som gör det omöjligt att tränga sig in.Men Ida är en grythund.Det får jag inte glömma.Hon verkar kunna göra om sig till en liten snigel när det behövs och när hon vill och har satt den sidan till.Hon hostar och harklar ,nyser och har sig ibland.När vi kom in från den korta rastningen  idag så lät det som om hon fick något astmaliknande .Hoppas hon nu inte blivit smittad  ex med Kennelhostan när hon låg inne på sjukhuset förra veckan.Hur skulle hon orka med det?Hon är fortfarande så uttröttad av dom svåra akuta smärtorna hon fick,av alla svåra kräkningarna,sprutor och provtagningar ,all personal (som dock var/är trevliga o snälla),av att ligga i en bur med alla andra gnällande ,kvidande,skällande sjuka hundar.Hon förstod ingenting och hon som alltid varit trygg blev och var naturligtvis rädd för  allt det här och så blir jag  hennes  stora trygghet som hon litar blint på dessutom tvungen att lämna henne och gå därifrån i allt detta  hennes svåra smärtsamma tillstånd.Det var första gången vi var ifrån varandra dessutom.När jag kom för att hämta hem henne så kände jag inte igen hennes blick.Den såg sårad ut och hon kom inte fram till mig.Det var som att hon trodde att jag lämnat henne och inte ville ha henne då hon var sjuk och svag.Det är så det fungerar i djurens egen värld och så som dom uppfattar det hela.Hon är alltså fortfarande mycket trött och uppstressad och reagerar vid minsta ljud ibland eftersom hon fortfarande tydligt känner sig svag och försvarslös.Jag har henne nära mig så mycket som möjligt och hon sover oxå hela tiden som vanligt väldigt tätt intill mig.På vägen till bussen så gick hon bakom mig sakteligt men när hon kände igen busshållplatsen så uppbådade hon nästan alla sina krafter och drog iväg mig snabbt dit för då förstod hon helt klart att nu åker vi hem igen tillsammans.Och lilla kissen Edith hur hon gick fram till Ida och pussade på nosen och hur hon oxå lagt sig brevid henne under mitt täcke och sovit hela natten.Hon retar inte Ida ens just nu för nog märks det på Edith kissen att hon förstått och förstår att Ida fortfarande inte riktigt mår fint.Dom har jagat lite varandra men mer än så har det inte varit.Ida tog en leksak idag och kom med den i munnen fram till mig .det tolkar jag oxå som ett gott tecken till att hon börjar tillfriskna så sakteligt och återhämta sig .